Utläst: Vi vet nog vem du är

Tror det var i onsdags (15/4) som jag slog igen Doris Dahlins Vi vet nog vem du är. Då inte alls så negativ till boken som vid delrapporten! Allt var inte vad det såg ut att vara (det är väl sällan det när det gäller böcker), Annas handlingsförlamning och utbrott hade (såklart) en orsak och den välordnade Grace hade sina egna monster.

Ju närmare slutet jag kom så kände jag på något sätt att: vad är nu detta? när hände det här? Jag bläddrade och backade lite men bestämde mig istället för att låta historien ha sin gång med mig, jag kanske inte var tillräckligt uppmärksam på sina ställen tidigare i boken? Funderade nästan på att läsa om boken på direkten då den bara är på knappt 200 sidor, men nä, den får gotta till sig i bokhyllan ett tag så kanske kanske, någon gång..

Vi vet nog vem du är får 2+, av 4, av mig. Absolut inget bottennapp nu när jag fått helheten men heller inget att hurra för. Det som rör sig i huvudet mest på mig nu är huruvida det var jag som läste slarvigt eller om Doris Dahlin hemlighöll vissa detaljer och händelser.. Och, som sagt, på grund av detta behåller jag den tillsvidare i billyhyllan.

Delrapport, en bra bit över mitten: Vi vet nog vem du är

Mja, det går. Men inte mycket mer än så. Historien om Grace och Anna gör mig mest deprimerad. Och jag får myrkrypningar och blir så otroligt otålig och arg på Anna som verkar helt handlingsförlamad och lägger den lilla energi hon har på helt fel saker i sitt liv! Men jag kan trots det ändå inte förneka att jag är lite nyfiken på att se hur det slutar..

Doris Dahlin fick som sagt en andra chans av mig, men Skammens boning kommer jag nog aldrig sakna.

Och på tal om utrensad bok, det blev ingen bokförsäljning på söndagsloppisen. Jag har bestämt mig för att kolla över mina kartonger med böcker som står nere i källarförrådet också, samla ihop ett gäng och sedan hoppas på loppisförsäljarlycka!

Påbörjad: Vi vet nog vem du är (och innan dess, en avvisad)

Jahopp. Så skulle man alltså börja på en ny bok. Efter Stieg Larssonsuccén. Hmm, lika bra att försöka göra en rejäl omstart och välja ett helt, för mig, oskrivet blad. Det blev drygt 30 sidor i Skammens boning av Doris Dahlin. Men. vad. segt.. Jag kunde liksom inte komma in i rytmen i texten. Alldeles för poetiskt för mig. Tror den hamnat i min bokhylla för att jag någon gång glömde avbeställa månadens Bokfrontsbok.

Men jag sviker inte Doris! Råkar nämligen ha hennes Vi vet nog vem du är i billyhyllan också (även den en glömd bokavbeställning?). Och yay! den är faktiskt skriven på helt vanlig svenska. Tack.