Reflektioner efter #yoga30d

Om jag inte minns helt fel så kom jag i kontakt med yoga först genom att jag gick på pilatesklasser där vi fick prova på lite yoga i slutet av terminen. Kände ett smygande intresse där och då, men jag gjorde inget åt det just då. Någon termin senare så valde jag att gå med i de klasser som kallades yogilates, halva tiden pilates och halva tiden yoga. Jag kom på mig själv ganska direkt vid terminstart att jag under första halvan av lektionerna bara väntade och längtade efter yoga-delen. Året efter kändes det sen självklart att jag skulle gå på rena yogaklasser. Gjorde så i en termin (förra hösten), men till vårterminen i år så bytte yogapassen dag och tid - vilket inte passade mig tyvärr.

Har därefter yogat mycket sporadiskt hemma, de enklaste övningarna som jag mindes bra i huvudet, solhälsningar och någon enstaka gång har jag yogat till något youtubeklipp. Har känt att jag vill få in mer yoga i mitt liv men har haft svårt att få till motivationen att göra det på egen hand hemma. Plus att jag är rädd att jag ska göra fel! Fel, alltså att jag ska göra min kropp illa. Jag har ju redan en lite knasig/klen rygg och var rädd att förvärra det. Plus att i princip alla yoga-klipp man hittar på intärnetz är på engelska.. Nä visst, jag är ju inte helt flängd utan det är klart att jag till största delen förstår vad de säger och menar, men jag har ändå känt en viss osäkerhet till att bara praktisera hemmavid, utan en närvarande lärare som ser mig.

Men så dök den här underbara utmaningen upp! Jag tvekade först, 30 dagar lät som en halv evighet (och sen det gamla vanliga, jag var rädd för att "misslyckas", att jag inte skulle orka hålla igång yogan 30 dagar på raken etc..). Men så slog det mig att utmaningen inföll till större delen på min semester = inga undanflykter! Jag kunde ju åtminstone göra några solhälsningar och böj-sträck-och-stretch-övningar varje morgon innan frukost - det skulle min rygg bli väldigt glad för om inte annat. Så jag bestämde mig för att haka på och fick en testmånad på Yogobe (Tusen tack!). Fem solar av fem till dem! Duktiga, varma, glada och inspirerande instruktörer. Och på svenska! Gud så lätt om hjärtat jag blev! Det var bara att starta en klass och titta och lyssna, följa instruktionerna. Ingen osäkerhet, inga missförstånd.

Min månad med yoga har till största delen sett ut som jag förutspådde. Solhälsningar + väcka den stela ryggen med lite olika sköna böj-tänj-och-stretch-sekvenser innan semesterfrukost. Tack! säger min rygg, nu en mycket gladare rygg. En gladare Lisa :)

Sen har jag såklart också testat flera (men inte jättejättemånga..) olika pass på Yogobe (denna fiffiga tjänst som gör det så lätt att yoga hemma!). Jag har hållit mig till filtreringar såsom nybörjare och kortare pass. Och i princip bara pass med inriktning på rygg, axlar, höfter. Jag är en mycket stillasittande människa i och med mitt jobb och behöver det här såå mycket! Vill få en rakare rygg, mindre värk och en stoltare hållning! Och jag är en liiten bit på väg tror jag :)

Såklart hängde jag också i facebookgruppen med samma namn, #yoga30d, och bara sög i mig all  information, inspiration, erfarenheter, depp och pepp. Jag är typ kär i Jeanna och Vevve som kickade igång den här utmaningen och jag har känt mig som om jag är medlem i ett hemligt sällskap som härligt nördigt delar detta yoga-intresse med mig. Jag har känt mig.. ja typ stolt att vara en del av hela det här härliga! Och den varma gemenskapen i fb-gruppen har fått mig att känna mig som en VIP-person. TACK Jeanna och Vevve och TACK Yogobe och TACK alla goa människor i fb-gruppen :)

Åter till utmaningen: Efter semestern fick jag en liten svacka med yogandet.. Vardagen knackade på. Jag är ingen morgonmänniska av naturen (tyvärr! jag längtar tills jag blir pensionär och sitter här vid köksfönstret och väntar på morgontidningen, haha) så det blev inte några regelrätta pass på mattan på morgnarna.. Eller kvällarna. Men däremot har jag måst varje morgon - i större eller mindre utsträckning - sträcka och tänja och böja på ryggen så att den vaknar ordentligt. Det är något som jag inte ens reflekterar över längre, jag bara gör't. Så skönt. Både för ryggen och för morgonhumöret :)

Så när det började dra ihop sig och närma sig dag 30 i utmaningen rullade jag ut mattan igen (ja, pliktskyldigast). Gjorde först solhälsningar á la Magnus Ringberg och sen killerpasset Happy hips med fina coola Johanna Andersson. Och wow! vilken rush! Vilken härlig känsla, ett kärt återseende av min längtan till yoga. Helt förvånande underbart coolt! Efter några dagars avhållsamhet från mattan var det roligare än nånsin att yoga <3 OCH jag kände mig starkare, kom djupare in i ställningarna och hade bättre teknik än jag nånsin haft hittills..! Nu blev det många superlativ och utropstecken här, men alltså, jag blev helt tagen, var tvungen att försöka förklara för min pojkvän sen (ehh, jo jag tror att han förstod ungefär vad jag ville förmedla, haha).

Och ungefär där är vi nu. #yoga30d är över, men #yoga365d tar vid. Jag har genom den här utmaningen förälskat mig ordentligt i yogan, på vägen tappat fokus men också återupptäckt min längtan och mitt intresse för yoga. Jag vet, vill och känner nu att yogan kommer ta större plats i mitt liv fortsättningsvis. Och självklart är jag fortfarande med på yogatåget tillsammans med alla fina härliga yogis och yoginis i fb-gruppen (bloggar och instagram). Det vill jag ju för allt i världen inte missa!

Namaste.